Mina vänner.

Skönt, min kära syster förljde mig nyss på en härlig prommis. Egentligen är det fruktansvärt skönt att gå på kväll'n då är det som friskare luft ute!

Måste säga en sak. Mina vänner.
Mina vänner är så fina. Jag är sån av naturen att jag gillar att ha vänner nära vänner. Hellre 2 nära och helt underbara än 20 som jag inte känner för sådär helt och håller. Missförstå mig inte, jag tycker det är skitkul att träffa nytt folk och vill gärna göra det, tycker jag är skitskoj. Men när det kommer till kritan och vid slutet av dagen vill jag känna att jag har fina vänner runtikring mig. Dom som jag kan ringa till efter ett halvår och säga att jag vill åka 2 månader till Estland med och det inte ska kännas konstigt. Dom här vännerna som man nästan får ont i hjärtat när man tänker på dom för att dom har en underbar personlighet, ett sånt härligt skratt, en helt sjuk humor som bara vi emellan förstår. Dom vännerna vill jag har med mig hela livet! Men då kommer det också över mig ibland. Vad gör jag för att behålla mina fina vänner som jag "hittat"? Jag är dålig på att ringa. Jag är dålig på att hitta på grejer. Är en tråkmåns som gärna väljer dom lätta utvägarna och tar mig inte för att att göra nåt.
Då hoppas man att det räcker med att jag säger det en gång emellan att
Jag Älskar Er! Ni fina, underbara människor som orkar lyssna mig när jag är dryg, sur, jobbig, trött och har livskris... som nu...
Det här var en sån gång. Älskar er! Vet inte vart jag skulle vara eller vad jag skulle göra utan er. Puss!!

Förresten, efter det här utlägget måste jag säga att jag va barnvakt lördag och söndag. Undrar om nån har finare syskonbarn än mig! Så söta små snuttisar att det är ju inte sant! Har gjort tatueringar, åkt madrass, sett bolibompa och ätit lördagsgodis.
En fråga: Varför slutade man nånsin med lördagsgodis till Bolibompa?
klart underskattat...