tisdag, september 01, 2009

Lost at Arlanda

Nu har jag jobbat klart på NG och börjar se framåt. Tyckte det var lite tråkigt sista dagen och fick en liten tår i ögat när jag fick en kram av E-M och hon var så snäll och bjöd på cup-cakes. Tack, tack!! Nu är man en erfarenhet rikare!

Har sån otrolig resfeber nu, kan som inte slappna av.. Direkt jag tänker på flygplatsen får jag en klump i magen... Det är konstigt, men det blir alltid nåt missöde när jag ska resa någonstans... Som när jag skulle resa till Malung och lyckades hamna på helt fel sida av flygplatsen, vid en Gate och det kanske var 20 min tills mitt flyg skulle gå.. De fick så hjälpa mig i en hiss för att komma rätt och... "..Louise Persson var vänlig kom till Gate 38, sista utropet. Louise Persson Gate 38..." Åh shit! Den känslan vill jag inte ha igen, speciellt inte nu! Eller när jag skulle till Tyskland, första gången jag skulle resa och det var tre stycken flyg, två tåg och en bussresa för att komma fram. Herregud, kändes som i sällskapsresan när min väska kom bort i Frankfurt.. Stod ensam vid bagagebandet och det enda som var kvar var ett par skidor som åkte runt, runt.. Men det löste sig ju tillslut!
Eller... Episod nummer 3.. När jag skulle till Bollnäs för första gången, skulle vara smart och ta en snabbare buss, insåg sen att den gick rätt så mycket saktare än den jag hade tänkt ta. Missade tåget, glömde mobilen hemma medan T stod i Bollnäs och väntade på mig. Fick då låna nödtelefonen på tåget inne hos lokföraren. Typiskt mig!! Flummig? Ja, tydligen.. Så nu när jag skulle boka flyg ner till Sthlm, var jag i valet och kvalen hur tidigt man ska vara där innan. Tog ett flyg så jag är där tre timmar innan. Ahh! Det kommer att hända nåt, planet går sönder/det blir storm och försening/jag tappar bort mig själv.. Allt kan hända med mig när jag har en packad väska. Jag är orolig för mig själv! Tur jag har T som får guida mig!

Nu har S åkt till Sthlm och jag kommer dit! Ska hälsa på! Jättepeppad på att åka till Uppsala nu och ska söka jobb efter semestern. Hoppas på nåt nytt och härligt.
Så idag ska jag åka till gymmet, köra slut på mig helt och bara ha det skönt. Åka till gamla jobbet och bjuda på butterbullar som jag bakade igår.
Återigen, ska bjuda på nåt jag aldrig gjort förrut. Blir alltid ett nytt experiment!
Att jag har byggt det här en gång i tiden...
Det va länge sen nu!



1 kommentar:

  1. Hihi det är bara charmigt gumman! Det är ju sådana äventyr man minns och allt ordnar sig ju alltid till slut ändå. Men jag saknar en episod där...När ni skulle åka ner till Sthlm och låste in nyckeln i bilen, var inte den klockren också? ;) Kram

    SvaraRadera